Hans blick sök sig upp mot topparna. Det var knappt så han såg topparna. Hans dimma slukade den blåa himlen och börja blotta det som var framför honom. Hans mörkgröna blick for över bergen innan han börja gå mot dem.
Han kände svagt av doften från sin familj. Han lättade dimman en aning så han såg var han satt sina stora tassar, men fortfarande var den tätt in till honom. Han vill inte ta bort dimman nu. Inte nu när hans hopp var som svagas. Han stannade för att se in i sin dimman. Det ända ...
↧