Mörkret hade fallit. Månen var full och sände månljus ner mot en ensam valp. Varken ljuset eller närheten gav valpen något stöd. Valpen hade bara slängt ett öga mot månen innan han åter fixerat blicken på stigen som han visste snart skulle brytas av en klippa. Faktum var att allt det här kunde han bara för att han mindes. Valpen såg nästan inget av sin omgivning. Bara stigen han gick på, och flera ansikten. Bambra. Molok. Far. Mor.
Midnight.
Det var mellan dem han hade valt. Familjen eller ...
↧