Brother suckade av välbehag över den friska bergsluften som silade ut värmen ur hans päls. Solen sken från en klarblå himmel, men luften var kylig - trots det blev det oerhört varmt då de klättrade över åsar av sten där terrängen var svårare. Han och Mitri, med andra ord.
Den rävlike varghanen vände blicken bakåt och spetsade öronen mot honan. Mitri befann sig några meter bakom. Hennes man av klarblå päls välvde sig i vinden och fick henne att anta ett vilt, fritt, utseende.
"Går det bra?"
Rösten ...
↧