Hon hade varit borta länge, alldeles för länge. Hon visste det, kände det i vartenda litet strå av hennes väsen, men ändå hade hon inte vänt om. Hon hade inte gått tillbaka. Hon stod där, med snö över tassarna och tystnaden ringande i öronen. Hon stod där och såg på det dansande ljuser som drog över himlen. Slingrade sig fram i gröna nyanser, likt breda och platta ormar med ständigt skiftande form.
Det var ett ovanligt, tyst, lugn som spred sig inom henne då hon såg på ljuset. Så stråken i de ...
↧