Det var relativt vindstilla - för att vara uppe i bergen. En ensam hare, troligen från Numoorislätten, hade förvirrat sig upp i Raukakekedjan. Hur den kommer så långt ifrån sitt hem kunde nog ingen svara på, allra minst haren själv. Det enda han ville var att finna sin håla igen och komma bort från denna steniga, utsatta plats. Plötsligt stannade han och reste sig på bakbenen, öronen vinklades för att uppfatta omgivande ljud. Han anade den analkande faran, men var ännu omedveten om vad det var. ...
↧