Några få dagar hade gått sedan hon, en svart fakarg med vita och blåa markeringar, tagit sig in över torra land. Hur lång tid det var sedan hon lämnat sitt gamla hem visste hon inte, men det var ett bra tag sedan. Den saken var klar. Nu, utmattad och svag, hade hon letat sig upp bland bergen - där hon trivdes bäst. Vilket kanske inte var så konstigt. Hon var född och uppvuxen bland berg.
De stora blågrå vingarna hölls uppe vid sidorna, men tack vara utmattningen orkade hon inte hålla dem uppe ...
↧